Bild till texten

 

Someday i will understand what im goes through right now. I dont know , my thoughts make me dizzy, what should I do? which decision is the smartest?

hej här sitter jag ensam och tankarna börjar smyga sig på igen.

va gör man åt de då? när man vill tänka men samtidigt inte så blir de kortslutning i huvet. de e så skönt att de är lov nu, de behövdes verkligen. har mycket att plugga iaf men de är smällar man får ta när man hamnar efter

ska försöka ta mig ur den mörka cirkeln ja har varit i nu senastetiden, ska vila upp mig och försöka komma ikapp så kommer nog allt kännas bättre.

vill inte att nånting ska påverka skolan för ja vill klara detta så jag kan ta mig vidare till mitt mål.

skönt de skulle vara om känslorna inte styrde så mycket som dom gör hos mig. livet skulle vara så mycket lättare då...

detta är min sista jobbhelg oxå

fixade pappret från arbetsförmedligen i fredags så denna månad kanske ja får mina pengar oxå, de skulle inte va så dumt :)

Hej ja behöver skriva av mig.

har bara kaoz i huvudet just nu..

allting var så perfekt ja var så otroligt jävla lycklig , har aldrig någonsin känt denna underbara kärleksruslycka i hela mitt liv, mådde så bra me dig du och ja blev ett vi på så kort tid men så underbart, du var mitt allt , vi skulle göra allt du var mammen i mitt liv, du  skulle bli far till mina framtida barn, allting var fantastisk som ett lyckorus varje dag.

men så kom den dagen  den 5/7 då hela min värld rasade det tog slut bara sådär allt bara dog.. Kunde inte ens gråta för att chocktillståndet tog över , fick bara ont i magen o ville kräkas. Du smällde av den största och farligaste bomben "de går inte, förlåt men vi måste göra slut. Ja vill inte men de kommer aldrig funka de blir förstor kulturkrock" 

whaaaaaaat?? Från ingenstans asso vad svarar man på de??

satt bara där och mådde illa och ja visste inte om ja ville slänga ut dig elr bara ha dig kvar endå    bara för att prata ut odentligt men de gick inte, de fanns inga ord för vad som nyss inträffade. Från rosa fluffiga kärleksmoln till ett stort svart åskmoln med aggressiva blixtar intill..

när du lämnade mig , när ja låste dörren så kom tårarna och dom slutade inte rinna, de var som en kran som inte går att stänga av.

där satt jag ensam i mörkret med mina tårar och min mobil, tillsist efter några samtal somnade jag av utmattning i soffan. Vaknade upp morgonen efter och mådde fortfarande skit, inbillade mig att de som hade hänt bara var en dröm men insåg att de var på riktigt och tårarna sprängde fram igen.

dagen efter alltså på måndagen var de min födelsedag, ja visste inte vad jag skulle tycka och känna längre. Dagen gick och ja blev firad  i skolan och hemma, fick fina presenter och allt kändes roligt igen.

tillbaka i skolan igen dagen efter och de var fortfarande lika jobbigt men sen blev jag som förbytt. Ja förträngde allt med flit för att klara av de, ja stålsatte mig för att jag inte ville framstå som svag. Klarade mig hyfsat bra men vad mina känslor egentligen tyckte ville ja inte bry mig om. 

Det som hände har hänt redan och nu är de nu. 

Jag har som sagt blivit en helt annan person efter denna episod i livet. 

Ibland vill ja bara ge upp allt och gå tillbaka samtidigt som ja bara vill slippa tänka och gå vidare.

på lördagen den12/10 gick vi ut för att fira igen och de var roligt men sen var de tillbaka till verkligheten igen, var även ute på onsdagen om ja glömde nämna de.

så de var party i stort sett hela veckan men de behövdes, skjölde ner allt med alkohol.

just nu vet ja ingenting, vill bara fokusera på att komma ikapp med studierna och få tillbaka rutinen att komma i tid igen, har varit som en zombie den senaste tiden. Men nu ska de bli ordning på de. Nästa vecka ska ja ta tag i allt och bli klar.

glöm dina bekymmer imorgon kommer nya!!