det går nästan inte o förklara hur jag fakttiskt känner det finns nog ingen som skulle förstå. den tomhet jag lever i med mig själv just nu alla i min närhet verkar va så lyckliga och glada utom jag. det enda jag önskar är att de ska finnas nådwtgon för mig som gör mig lycklig, som älskar mig för den jag är helt enkelt. du kanske finns därute någonstans. man kan väl iaf hoppas på det. det finns så mkt jag ångrar att jag inte gjorde när jag hade chansen!!

jag orkar inte mer! varför kan du inte bara vara här istället för därborta varför kan de inte bara bli som det var innan? vill inte att detta ska vara slut innan de knappt har börjat jag vill att det ska bli som du lovade att det ska bli! jag vill inget heldre än att de ska vara vi. bara du och jag men så fort man har för höga förhoppningar så blir det bara fel jag önskar bara att vi kunde ses snart! även om just du som texten är riktad till läser detta och därför heller aldrig kommer få reda på detta jag orkar inte vara deppig längre!