Att vara gravid var de vackraste jag varit med om, jag fullkomligt sprudlade av lycka från tåna, även om jag mådde konstant illa så var jag lycklig och visste att de växte en liten filur inuti mig. som jag skulle föda o uppfostra och göra mitt bästa för att lyckas som mamma. 

Jag var så sjukt inställd på att få behålla dig, de skulle bli du och jag mot världen. Jag ville bevisa för mig sjävla och för alla andra att jag skulle lyckas!

Min utgångspunk var inte så bra. Arbetslös och bodde hemma. Ingen trodde att ja skulle klara de. Fick bara höra nejnejnej inte nu från alla runt omkring mig. Men jag hade bestämt mig. 

Men så berättade ja för den såkallade "pappan" o hela min värld rasade samman.

Jag grät floder när jag insåg vad han helt iskallt stog där o sa. 

De va så sjukt jobbigt. Ångrade mig från djupet av mitt hjärta att ja tog beslutet att berätta för denna idiot. 

Från den dagen så dog allt i mig. Jag grät hela tiden o hade panikångest över vad jag var tvungen att göra och jag gråter än idag och ångrar mig så sjukt mycket. 

Saknar denna lilla filur i magen så mycket så de inte går att förklara o ingen kan förstå heller. 

Att veta att detta kanske var min enda chans till ett mirakel som jag tar bort pga en stor idiot. 

hade jag fått bestämma hade du legat här brevid mig nu och för alltid❤️ 

föralltid saknad och älskad av mig❤️