min första kärlek var nog min syster pojkvänn och jag var typ 7 år och avundsjuk på dom.

men ja har haft många som jag gillat.
Min första riktiga kärlek utanför skolan måste nog vara Alibaba ;) han va så perfect i mina ögon, han var 20, brunögd med världens längsta ögonfransar och så sjukt snygg. men det höll inte länge alls , min lilla bubbla jag levde i sprack och jag ramlade ner i verkligheten igen och fick reda på sanning som inte var rolig...
jag tänkar på honom fortfarande ibland men de va länge sen, har har typ " dött" i mina ögon.
jag var så glad i min lilla bubbla men samtidigt ledsen, vi bråkade/tjaffsade mer och mer och det fungerade inte längre. vi var för olika..

men jag var ung och korkad.
men några år senare hittade jag en kille som jag trodde var den rätta på riktigt. det bara klickade på en gång. allt var perfecft  tills den dagen 1 september så förstördes allt och jag har aldriig mått så dåligt i hela mitt liv. det känndes typ som att mitt hjärta revs ur kroppen på mig när han försvann. jag kunde inte sova, inte äta och absolut inte studera. jag kommer inte ihåg nånting från skolan under den tiden. jag bara tänkte på honom, vad som gick fel denna gång och jag tappade tron helt för att det verkligen finns en bra kille för mig, de tror jag fortfarande inte att det finns. alla jag har träffat och gillat och allt har varit någon typ av missbrukare och det fungeerar helt enkelt. det går inte att vara med en person som man inte kan lita på alls, som bara finns när han behöver någonting och det hatar jag. eftersom jag bara träffat den typen och fått mitt hjärta krossat för många gånger så vågar jag inte lita på någon på riktigt längre. inte förrän man märker att personen verkligen menar det