heeji
idag har vi varit i kista och jakan för att hitta en bra outfit till skolavslutningen o de gjorde vi så nu e de bara nglarna o håret kvar :p

usch ja blir så trött på mig själv som snöar in mig på saker hela tiden.
de går inte o det blir inte bättre av att göra som jag gör.
vf tror man nånting bara för en liten grej, de behöver inte betyda nått allvarligt.
jag förstår inte vf de alltid bli likadant, sitter alltid i samma situation.
att ha tankar som snurrar o förvirrar en är inte lätt.
det verkar så lätt för alla andra utom mig. det är ju kul för dom men inte för mig lixom.

det var så länge sen o ja tänker på de rätt ofta o vill ha tillbaka det , att ha en annan sorts trygghet att kunna luta sig mot när de blåser motvind vilket det gör lite för ofta i perioder. men då har man inte den klippan  att luta sig mot när man mest behöver den.

hur ska man kunna lita på alla klippor, vilken e högst, vilken är bäst, vilken är tryggast? det vet man aldrig och jag vet inte om man någonsin hittar den. just den, på rätt ställe med rätt utsikt, rätt höjd och allt sådant.

jag har hittat två väldigt bra klippor men tydligen inte den speciellaste klippan. för jag föll av båda när det blåste för hårt. då hamnade ja nedanför klippan och var då på ruta ett igen. då var det alltså dags att leta vidare efter just den och den har jag hittat än. men jag har inte letat på alla ställen heller...
önskar bara att just den speciella klippan bara dyker upp rakt framför mig snart, kanske gör den det om man slutar leta.. kan det verkligen vara det som är svaret på den svåra och obesvarliga frågan?
jag hoppas verkligen det!